Bra fart på upploppet, MP!

Nu har Miljöpartiet i regeringen kommit in på upploppet i mandatperioden. Drygt två månaders riksdagsarbete återstår. Jag är imponerad över farten som satts upp!

Dagens nyhet om att regeringen är överens om den framtida tågutbyggnaden mellan storstäderna är den senaste i raden av framgångar. Det är tydligt att Miljöpartiet är bra på att förhandla och nå överenskommelser! Politik är att vilja, sa visst Olof Palme. Vi i Miljöpartiet har en lång diger lista över saker vi vill åstadkomma och ett partiprogram fyllt med radikala förslag.

I början av mandatperioden nådde vi inte ända fram i några, för de flesta miljöpartister, viktiga principiella frågor. Kanske var vi inte varma i kläderna. Eller så gäller devisen ”trägen vinner”. Nu får vi gehör för våra ståndpunkter hos regeringspartnern. Vilket har inneburit att många förslag som vår riksdagsgrupp drivit i en lång rad år nu vinner gehör. Klimatlagen och energiöverenskommelsen om 100 % förnybart är två exempel på framgångsrika förhandlingsresultat där Miljöpartiet helt säkert gjort en stor skillnad. Jag hoppas, och tror, att vi ska bli överens med M och L om spårutbyggnad också.

För övrigt hoppas jag också att Miljöpartiets, läs Maria Ferms, envetna kamp för de ensamkommande barnen som kom 2015 ska ge resultat innan riksdagen skingras för sommaren. Långsiktigt är det klimatfrågorna som måste lösas NU. Men på kort sikt är denna fråga den som av rent humanitära orsaker också måste lösas NU. Här är det vår förmåga att förhandla med Centerpartiet som sätts på prov. Jag hyser gott hopp. #låtdeungastanna.

Annonser

Om multifunktionskök

Har Miljöpartiet i Strömstad avvikit från sitt partiprogram eller bytt linje när det gäller frågan om ”storkök”?
När vi satte samman vårt handlingsprogram inför förra valet var det den rådande ordningen vi ville förändra. Mat som varmhålls länge förlorar i näringsvärde. Vi ville se en större andel klimatsmart, ekologisk och närproducerad mat. Vi ville ge mer inflytande till personalen på varje enhet och öka deras inflytande över måltiden. Mer mat tillagad nära de som äter den.
Vi har inte ändrat oss på de punkterna.
Men det var mycket vi inte kände till. Vi kände inte till det sätt som restauranger arbetar på idag: det är mycket vanligt att huvudkomponenten i måltiden förbereds och kyls långt före servering, för att sedan värmas upp och sluttillredas strax före serveringen. Så kommer i allt väsentligt multifunktionsköket att fungera. Förutom när det gäller t ex stekt fisk, som tydligen inte lämpar sig för kylning och uppvärmning.
Den slutliga tillredningen, strax före när maten ska ätas, görs på varje skolenhet och äldreboende – nära de som ska äta. Inklusive alla övriga komponenter i måltiden: potatis/pasta/ris och sallader. Det betyder alltså att mer mat än tidigare kommer att tillredas lokalt! Större frihet på äldreboendena att laga mat när det passar. Matdofter kommer spridas i lokalerna och öka aptiten. Dessutom behöver det göras klart att någon mikrovågsvärmd mat är det inte frågan om.
Vi hade heller inte beaktat den stora mängd dietmat som tillagas. Det är inte rationellt, att varje kök ska tillreda den.
En sak till vi inte hade full kunskap om är vad som krävs för att kunna handla upp lokalproducerade (ekologiska) livsmedel. Odlaren kan inte svara för lagerhållningen. Det måste vara möjligt att köpa in hela skörden och förvara den i måltidsverksamheten. Förutsättningar för detta saknas i nuvarande kök och lokalt i varje tillagningskök. Det blir möjligt i Mekanikern.
En annan viktig aspekt i hela debatten, som Anna Gravander (MP) tog upp i både kommunstyrelse och kommunfullmäktige, är själva måltidens betydelse. Hur trevligt är det runt matbordet? Hur mycket tid finns det att äta tillsammans? Är det bullrigt och stressigt, eller mysigt och gemytligt? Nog så viktigt, både i skolan och på äldreboendet. Det är inte bara doften från matlagningen som ger aptit.
Om Canningplanen

Om Canningplanen

Just nu pågår samråd nr 2 av detaljplanen för Canning och Skeppsbroplatsen. Kallas för Canningplanen, men omfattar alltså mer än gamla Canningområdet.

Jag är inte rätt person att dra hela historiken för arbetet med en ny detaljplan. Det kanske inte heller är nödvändigt. Jag är därtill för ny i Strömstad (bara bott här sedan 2005) och har bara varit inblandad sedan 2011 när jag tog plats i miljö- och byggnämnden. Först fyra år i opposition och sedan 2015 som ordförande. Planarbetet har pågått en lång tid redan före 2011. Efter att kommunen blev ägare till Canning, via ett markbyte, gjordes ett omtag med ett nytt planprogram. Detta resulterade i en inriktning på 250-300 lägenheter i en stadsmässig utformning, delvis på Skeppsbroplatsen, och en möjlighet att ta bort hela eller delar av Röudden, samt ett tydligt ställningstagande för de allmänna platsernas betydelse.

Detaljplanearbetet kunde därefter starta. Ett första samråd genomfördes sommaren 2015. Det förslaget fanns det en politisk samsyn runt. I och med att en ny lag för markanvisning trädde i kraft var det nödvändigt att genomföra en dylik. Vi valde att göra detta i form av en tävling. När kriterierna fastställdes av kommunstyrelsen togs begränsningen om 250-300 lägenheter bort och det öppnades för att bebygga Skeppsbroplatsen ”ner mot Norra Uddegatan”. Det har tolkats som Norra Uddegatans förlängning. Dessa förändringar togs i enighet, även om Moderaterna reserverade sig då de ansåg att ärendet inte var tillräckligt berett.

Markanvisningstävlingen genomfördes våren 2016 och utvärderades av en jury bestående av representanter för partierna i KS och tjänstemän. Förslaget från Riksbyggen vann juryns gillande. Det mötte de uppsatta kriterierna bäst och var fördelaktigast ekonomiskt för kommunen. Ett markanvisningsavtal har därför tecknats mellan kommunen och Riksbyggen.

Det vinnande bidraget har i samarbete mellan Riksbyggen, tekniska förvaltningen och miljö- och byggförvaltningen utretts i detalj och resulterat i ett reviderat detaljplaneförslag. Det är detta som nu är ute på samråd.

Den fråga som hörts högst i debatten är frågan om hur Skeppsbroplatsen bäst ska tas till vara.

För oss i Miljöpartiet har det hela tiden varit klart att vi vill få bort bilarna. Parkerade bilar ska inte ha bästa utsikten i stan. Samtidigt har vi sett fördelen med en stor öppen evenemangsyta. Som dock inte har nyttjats särskilt ofta för stora evenemang. Vi kom tidigt fram till att vi anser det lämpligt med bostäder i norra delen av Skeppsbroplatsen. Under arbetet med första samrådsförslaget framkom att det är väsentligt att Canningområdet ska kännas som en utökning av centrum, det ska hänga ihop med resten av staden. En helt öppen och obebyggd Skeppsbro skulle motverka detta, Canning skulle upplevas avsides med en ödslig ”slätt” som barriär. Men det är inte bara byggnader i form av bostäder som har betydelse för hur helheten blir. Viktiga punkter är också gångvägar (och cykelvägar), parker och de allmänna platsernas utformning. Där är det liggande samrådsförslaget mycket bättre än det tidigare.

Sett till helheten i planområdet är det en betydande satsning på öppna ytor i form av allmänna platser. Längst i söder görs Norra Hamngatan om till gångfartsgata, markytan utökas genom viss utfyllnad och ny bro från torget gör det enklare för gående att ta sig mellan torget och gångvägarna på Skeppsbron. Södra delen av Skeppsbron föreslås som park med verksamheter i form av t ex restaurang i byggnaden vänd åt söder. I norra delen av Skeppsbron, i anslutning till en badplats, föreslås ett torg med en yta av cirka 1200 m2, vilket är i ungefär samma storlek som Oscarsplatsen.

Torget i den norra delen av området blir stadens början norrifrån. Bron och en trappa ner till vattnet ger närhet till havet. Det är en plats med mycket rörelse i flera riktningar då både gång- och cykelvägen till stadskärnan och kajpromenaden korsar torget.

Fördelningen mellan byggnader och öppna ytor (allmän platsmark) kan diskuteras. Var sker lämpligen övergången till stadsmässig bebyggelse söderifrån? Är det i Norra Uddegatans förlängning, eller möjligen något längre norrut? Jag förutser att den diskussionen behöver tas när alla samrådssynpunkter ska sammanvägas.

Vadå återbetalning?

Vadå återbetalning?

Med dagens besked om att det blir amorteringskrav på bostadslån påtalas hur viktigt det är att ”betala tillbaka” lånet. Det är ju helt fel! Banken har ju lånat ut pengar som de aldrig  haft. De skapades i samma stund som när mitt lån beviljades! När du lånar 2 miljoner till en bostad skänker du nästan hela det beloppet till banken. Den ”skuld” du betalar av, amorterar, är ren kapitalöverföring till banken. Du arbetar, får lön och med dina skattade pengar ger du pengar till banken. Det är inte ”räntenettot” – skillnaden mellan in- och utlåningsränta – som ger banken den stora kapitaltillväxten, det är dina amorteringar!

Redan för tre år sedan skrev jag om ekonomismens kris. Då hävdade jag bland annat att ökade amorteringar skulle leda till en än större bostadsbubbla, eftersom bankerna därmed får mer pengar att låna ut. Vi får se om jag får rätt, det finns saker som talar emot.

Sedan länge är problemet för banker, fondbolag och privata investerare att det inte finns tillräckligt med investeringsobjekt för dem. Efter nyliberalismens genombrott har många stater slutat att låna pengar till investeringar. Därmed har samhällsinvesteringarna sjunkit rejält, eftersom de nu ska betalas ”krona för krona” i konkurrens med övriga poster i budgeten. I Sverige är det riktigt tydligt. Vår statsskuld är rekordlåg, de privata skulderna rekordhöga.

För att lyckas med avsikten – att minska hushållens skuldbörda – behövs det en ny syn på hur vi ska finansiera samhällsinvesteringar. Eller snarare en gammal syn. Vi borde gå tillbaka till det sätt som kommuner, landsting, företag och föreningar fortfarande redovisar sina ekonomi. Skilja på investeringar och drift. Så skedde också i staten på gamle Strängs tid. Staten måste börja låna till investeringar. Två självklara objekt, som nu diskuteras, är upprustning av befintligt järnvägsnät och utbyggnad av nya stambanor.

Det finns också indikationer på att fler och fler efterfrågar hyresrätter som ett alternativ till bostadsrätt. Med amorteringskravet kommer detta förstärkas. Och det finns också indikationer på att fler och fler investerare ser fördelar med att bygga hyresrätter. Du sprider ut avkastningen till en jämn och säker avkastning över lång tid, i stället för att få tillbaka hela det investerade kapitalet med avkastning så fort det är färdigbyggt – och vara tvungen att jaga rätt på nya investeringsobjekt för ditt kapital.

Slutligen finns det ett jättebehov av investeringar för att ställa om samhället för att stoppa klimatförändringarna. Bl a med ”gröna obligationer”.

En ökad efterfrågan på lån kommer därmed höja räntorna och också bidra till en avkylning av bostadsmarknaden. Kanske det skulle leda till lägre trösklar in till en egen bostad för de som idag bor kvar hemma eller utnyttjas på en stekhet andrahandsmarknad. Det vore en välkommen utveckling.

Fakta om Båtviken-planen

Ett hus i Båtviken utan bygglov, på fastigheten Kebal 1:33, engagerar många sedan flera år. Det sprids en massa mer eller mindre motsägelsefulla och felaktiga påståenden och det är nog många som undrar vad det är som egentligen ligger bakom utformningen av den detaljplan som nu är på väg till fullmäktige för antagande.

Jag beskrev i ett blogginlägg i januari 2015 hur jag såg på historien i ärendet. Nedan försöker jag mig på en uppdatering och komplettering av informationen.

1. Byggnaden på Kebal 1:33 har uppförts utan laga-kraft-vunnet bygglov. Men,

2. Kommunens beslutade redan 2001 att tillåta utökade byggrätter i Kebalområdet. Motivet var att möjliggöra en omvandling av området till helårsboende. Byggrätterna utökades från 70 till 180 m², som då ansågs behövas för ett helårsboende. Vid det planarbetet uppdaterades dock endast planbeskrivningen, inte plankartan. Förmodligen framför allt för att detta skulle varit kostsamt och tidskrävande. Detta förfarande hade godkänts av länsstyrelsen. Detta skapade dock en oklarhet om var på fastigheten en byggnad skulle placeras för att vara planenlig. På den gamla plankartan var större delen av tomterna prickmark, mark som inte får bebyggas.

3. Kommunen gav bygglov på Kebal 1:33 i november 2004, trots placeringen på prickmark. Liknande bygglov hade tidigare också givits för flera grannfastigheter, över 30 st i Kebalområdet. I beslutet hänvisades till den utökade byggrätten och att placeringen i princip var densamma som befintlig byggnad. Skillnaden mot de andra fastigheterna är att beslutet denna gång blev överklagat av en granne.

4. Kommunen borde ha stoppat bygget, men gjorde inte detta eftersom den som överklagat inte sågs som sakägare – vilket dock länsstyrelsen senare gjorde. Detta togs som ett OK att fortsätta uppförandet. Under byggtiden var kommunen byggherren behjälplig i normal omfattning. I juli 2005 gav kommunen (felaktigt) besked om att det förmodligen var oproblematiskt att ta i anspråk det nya huset, även om något formellt slutbevis aldrig utfärdades. Bygglovet upphävdes till slut av länsstyrelsen i januari 2006, vilket efter att ha överklagats av kommunen fastställdes av länsrätten i juni 2006.

5. Kommunen startade 2006 ett nytt planarbete för hela Kebalområdet (för att slutföra det som startats 2001 och i syfte att bekräfta det byggda huset). Den nya majoriteten avbröt dessa planarbete i mars 2007, kort efter att den tillträtt. Den finns ingen beslutsmotivering.

6. Ett år senare, våren 2008, påbörjade kommunen en ”frimärksplan” för endast Kebal 1:33, dock inte primärt för att bekräfta byggnaden ”i dess nuvarande storlek och läge”. Syftet beskrevs i stället som att ”beskriva de förändringar på befintligt byggnads läge som blir nödvändiga för att skapa en fungerande detaljplan”. Planen antogs till slut av kommunfullmäktige i oktober 2009. Denna plan upphävdes av länsstyrelsen i april 2010, då den var bristfällig i sin utredning av avvägningen mellan enskilda och allmänna intressen. Kostnaden för detta misslyckande togs av skattebetalarna.

Så här långt (nästan sex år efter att bygglov söktes) ser det, i alla fall formellt sett, ut som att kommunen försökt att bekräfta åtminstone delar av den lagstridiga byggnaden på fastigheten. I september 2010 byter kommunen fot och beslutar att en del av byggnaden ska rivas. Ett beslut som har överklagats och prövats i högre instans, och därmed befunnits vara helt lagenligt. Av denna anledning har jag och Miljöpartiet inledningsvis stött rivningsbeslutet. Även resterande del av huset saknar dock också formellt sett bygglov.

Därefter gick det ytterligare mer än fyra år utan att huset blev rivet. De tidigare STP- och S-ledda majoriteterna i MBN lyckades inte på åtta år vid makten lösa ärendet.

I takt med att ny information kom fram om framför allt kommunens handläggning av bygglovsärendet så omprövade jag mitt ställningstagande. Jag tyckte inte längre att det var rimligt att riva huset.

Vår första tanke när vi tillträdde var att på nytt återuppta det avbrutna planarbetet för att göra planförhållandena i Kebalområdet klara och tydliga för alla, och möjliggöra ett bygglov för byggnaden på 1:33. Vi kom dock ganska snart fram till att detta skulle bli dyrt och resurskrävande och inte stod i rimlig proportion till nyttan i form av nya bostäder som skulle kunna tillkomma. Kanske samma slutsats som låg bakom att det avbröts 2007?

Vi blev då kontaktade av ägaren till fastigheten Kebal 1:38 som hade insett att byggnaderna på fastigheten till stor del låg på prickmark. En ansökan om planbesked lämnades in och vi valde att låta en ny detaljplan omfatta 19 fastigheter i Båtviken med liknande problematik.

Information om detta planarbete finns på kommunens hemsida. Planbeskrivningen ger en god bild av bakgrunden till planarbetet och de överväganden som gjorts i planarbetet. Granskningsutlåtandet tar upp de synpunkter som inkommit under samråd och granskning. I sammanfattningen tas de vanligaste synpunkterna upp och bemöts:

  • Att kommunen inte har följt likställighetsprincipen
  • Att områdets karaktär borde bevaras
  • Att förslagets utökade byggrätter är oönskade
  • Att § 113-förordnandet i området inte borde tas bort.

Jag kan rekommendera var och en som vill förstå den nya planen att läsa detta.

Jag vill till slut lägga till att detta inte innebär att det nu är fritt fram för ”svartbyggen”. Snarare tvärtom! Min uppfattning är att nämnden sedan den nya PBL kom 2011 har skärpt tillämpningen av lagen och detaljplanerna. Vi har därmed stärkt rättssäkerheten och undviker att i framtiden hamna i liknande dilemma igen.

Vidare är det viktigt att framhålla att bygglov givna före 2011, enligt ”gamla PBL”, kunde överklagas upp till 10 år efter att de utfärdats av kommunen. Så när vann de då egentligen ”laga kraft”? I den nya lagstiftningen vinner bygglovet laga kraft om det inte överklagats inom fyra veckor.

Sjukvård i Strömstad – protestmöte

Idag samlades politiker från alla partier (utom KD) och aktionsgruppen Jour Strömstad på torget för att protestera mot indragningen av jourbilen (”single responder”) i sommar. Var och en höll ett kort anförande, här är mitt (om jag hade hållit mig till manus):

Hej Strömstadsbor!
För någon månad sedan skrev jag ett blogginlägg om att bo i en avkrok.
Det tycks vara så alltför många ser på oss i Strömstad. Det är inte så noga med service i form av tidningsutdelning och godsleveranser. Som var det blogginlägget handlade om.
Uppenbarligen är det inte så noga med vår trygghet när det gäller sjukvård heller. Eller ens med att prata med oss.
”Hälso- och sjukvårdsnämnderna företräder befolkningen i sina respektive områden och ska i sitt uppdrag föra dialog med invånarna på olika sätt.”
Så beskrivs HSN på regionens hemsida. Jag anser att de misslyckats på båda punkterna. De fattar beslut som går emot vad vi önskar och de gör sig inte ens omaket att informera oss som är berörda om försämringarna. Om nu inte nyhetsartiklar och insändare i Strömstad Tidning två månader efter fattat beslut kan anses vara ”dialog på olika sätt”.
Ja, faktiskt har de inte ens informerat dem som finansierar jourbilen! Hälso- och sjukvårdsstyrelsen har, efter påtryckningar från oss i Strömstad, anslagit medel för jourbilen, som ett pilotprojekt. Inte heller de har fått information om att bilen är indragen i sommar! Den ena regionpolitikern tycks inte veta vad den andra gör! Eller prata med varandra!
Jag kan hälsa från min partikamrat Tony Johansson i Hälso- och Sjukvårdsstyrelsen att han är mycket missnöjd med denna försämring. Vi är överens om att det nu måste fram en långsiktig och varaktig lösning, som tryggar vårt behov av primärvårdsjour. Det får bli ett slut på experimenterandet!
Regionfullmäktige antog för en månad sedan, i bred politisk enhet, en ny gemensam strategi för att bygga ut den nära vården. Att då dra in jourbilen när befolkningen i Strömstad och Tanum mångdubblas är helt obegripligt. Den nya strategin kan ju inte ha varit okänd för två månader sedan!
Jag upprepar: Vi behöver en långsiktig och varaktigt lösning på jourfrågan!
Amnesti nu – jag står inte ut

Amnesti nu – jag står inte ut

Mitt inlägg på Miljöpartiets kongress lördagen den 27 maj (om jag hade stått längre upp på talarlistan):

Jag anser att de ensamkommande barn som varit i Sverige längre än ett år har lidit nog – nu måste vi låta dem stanna!

Argument nr 1: Visa att talet om alla människors lika värde betyder något i praktiken.

Vi förfäras över tortyr och krigsbrott i länder långt borta.
Nu händer samma sak i Sverige.
För det är psykisk tortyr att leva i ovisshet i månad efter månad, nu långt mer än ett år.
Med oron och minnena som håller dig vaken om nätterna.
Med kamrater som skrämmer dig med sina berättelser, och sin oro.
Och med full daglig tillgång till hemska bilder från det land som du riskerar att skickas tillbaka till.
”Jag dör hellre här än skickas tillbaka”!
Inga tomma ord, har vi sett.
Argument nr 2: Hur ska vi kunna leva med skammen?
Vi är många som i vårt arbete och på vår fritid välkomnade flyktingarna som kom hösten 2015.
Vi organiserade klädinsamlingar; ordnade fram möbler, cyklar och leksaker; ställde upp som faddrar och gode män; öppnade förskolor; fick nya klasskamrater; fick nya elever; fick nya vänner; öppnade våra hem; tröstade på HVB-hemmet; fick förstärkning i fotbollslaget; fixade praktik
– ja, listan kan göras lång.
Vi försökte ingjuta hopp.
Vi trodde på dem.
Vi trodde på det svenska rättssystemet.
Vi trodde på våra svenska värderingar.
Hur ska vi kunna se varandra i ögonen?
Hur ska vi kunna se barnen i ögonen?
En utbränd planet skapar utbrända människor – amnesti är en väg bort från detta.